fredag 26 september 2014

Då var det slut på det roliga


Hejdå, Göteborg. Det var trevligt så länge det varade, men nu är det dags att gå åt varsitt håll. 

Efter det här känner jag mig tryggt förvissad om att litteraturen lever och mår bra, trots hoten från e-formatet, Pisa-undersökningar och gubbar som inte läser. 

Och Göteborg, du var mig en trevlig liten storstad. Du kan vara värd en mässa. Hoppas vi ses igen nån gång!

It ain't over 'til the fat lady sings



Efter ett antal timmar på allt tröttare ben inne på Svenska Mässan tar vi oss till centralstationen för att avsluta det här projektet. Men nähä, än är det inte slut. Mässan har ynglat av sig och inne på stationen sitter ett gäng deckarförfattare (Ander De La Motte, Viveca Sten och Stefan Ahnhem) och berättar om sina böcker. Pocketshopen strax intill skyltat påpassligt med deras verk, och några meter bort finns bokhandelns (eller är det Pressbyråns?) läslounge där man lagt fram tidningar och böcker som folk får bläddra i medan de väntar på bussen eller tåget. 

Det känns fint att litteraturen syns på stan. Det känns fint att folk som kanske inte tänkt läsa en bok just nu ändå sätter sig ner och bläddrar i nåt som råkar ligga framme. Jag tror nämligen inte på de "manliga läsande förebilder" som det tjatats om under hela mässan. Jag tror att det har större betydelse om tjejen som liknar Selena Gomez, eller killen som ser ut som Justin Bieber, syns offentligt med en bok i handen. Jag tror att det som är coolt och sexigt och lite förbjudet alltid kommer att intressera folk. Så ja, varför inte en läslounge där folk kan läsa gratis? Litteraturen behöver fler som sitter med näsan i en pocket på centralstationen. Why don't we do it in the road, för att citera Beatles.

På stationen hör jag också sent omsider min första riktiga göteborgare, som talar dialekt så att väggarna bågnar. Han är mer göteborgsk än Kurt Olsson. De e la görgott!

Havs-katten eller Hav-skatten, get it?

Jag hann se Ann Rosman också. "Havskatten" är hennes femte bok i samma serie, men jag har hittills lyckats missa henne helt. Nu ska jag läsa böckerna. Deckare och historisk roman i ett låter avgjort som min grej. 



Lägg märke till den fräscha skyltningen till höger. Och ser ni pärmbilden som de visar på infotavlan ovanför Ann Rosman? Den är så fin att jag kan tänka mig att läsa boken bara för bildens skull även om texten visar sig vara usel. Det visuella spelar absolut roll!

Teve är här

På övervåningen i mässcentret spelar litteraturprogrammet Babel in sitt bokmässeprogram. Avsnittet sänds nu på söndag och ska enligt förhandsinfon gästas av bl.a. David Grossman, Tatiana de Rosnay, Sigrid Combüchen och Johan Cullberg. När vi lystet stryker förbi ser vi ändå ingen av dem, bara programledaren Jessika Gedin. Hon är liten och späd som en älva, med sin fantastiska röda hårman svallande ovanpå det intelligenta huvudet. När jag blir stor vill jag bli Jessika Gedin.


Hörni gubbar, varför läser ni inte?


Sitter på seminarium: Män med makt, varför läser de inte? Det är en befogad fråga. Bland biblioteksbesökarna är majoriteten kvinnor numera, och det vojas högljutt om hur lite pojkarna läser. 

Genom historien har män med makt vinnlagt sig om att läsa och bilda sig, påpekar Horace Engdahl som är en av de små prickarna framme på scenen. Nu är det inte så längre. Litteratur anses inte längre ge nåt "mervärde" åt gubbarna i styrelserummen. Man försöker ju skapa vinst åt aktieägarna, inte hänga med i höstens utgivning.

Vad händer med ett samhälle där makthavarna inte längre läser skönlitteratur, frågat sig panelen. Blir man kanske mindre empatisk, mindre tolerant? Eller utvecklar man samma egenskaper genom de managementkurser som ingår i utbildningen för folk inom businessbranschen? Joseph Goebbels var trots allt fil.dr. i tysk litteraturhistoria. Bildning är ingen garant för empati.

Många män med makt anser sig vara alltigenom rationella, hävdar Engdahl. Har man då svårare att se mellanskikten, de grå nyanserna, i sig själv och andra? Är det där skönlitteraturen kommer in, och dess förmåga att göra världen mindre svartvit?

Gubbarna på scen (Stefan Eklund, Horace Engdahl, Sven Hagströmer) läser i alla fall, säger dom. Läser andra gubbar. Voltaire, Rosseau, Werner Aspenström, Ovidius. Där skiljer de sig inte från typfallet. Kvinnor läser böcker, män läser böcker av manliga författare. I det här fallet tydligen gamla, dammiga författare dessutom. Gammalt kan vara hur fint som helst. Men det blir på nåt sätt lite unknare luft i seminariesalen när de medelålders männen på scen räknar upp sin favoritlitteratur.

För n:te gången på mässan efterlyses manliga läsande förebilder. Det tycks stå utom allt tvivel att pojkar inte tar intryck av kvinnliga förebilder. Är det kanske egentligen det större problemet här?

Det går hur som helst inte att smälla en bok i handen på folk och tro att deras personlighet ska förändras. Litteraturen gör oss inte goda, slår Engdahl fast, men den gör oss mindre tråkiga. Problemet är kanske att män med makt anser att tråkigheten är en del av deras auktoritet, tillägger han och river ner en skrattsalva. 

Mina egna frågor kring ämnet förblir obesvarade seminariet igenom. Vad som händer med samhället när män inte läser, det kan man förstås fråga sig och formulera luddiga svar på. Jag hade i stället gärna hört en diskussion om vad som händer med litteraturen när män inte läser. 

Om männen/makten inte läser, då blir läsandet något för kvinnorna/de maktlösa. Om de som sätter agendan tycker att litteratur är något oviktigt, då påverkar det litteraturens innehåll, spännvidden bland författare och läsare, kringbranscher som förlag och bokhandlar och bibliotek, tryckerier och pappersbranschen, recensenter och kulturjournalistik, nöjesmedia. Det har kulturella och ekonomiska konsekvenser långt utöver företagselitens eventuella (brist på) bildning.

Nå, jag fick i alla fall se Horace live. Om än på ungefär 300 meters avstånd.


Här blir jag en fangirl hela tiden

Ooo, nämen det är ju han! Han skåningen med skägget och hatten! Som har det där vetenskapsprogrammet i svenska Barnkanalen! Vad heter han nu igen, borde jag ta ett foto?... 

Jaha. Nähä. Nu försvann han. Och kollegan, som inte brukar titta på Barnkanalen, är lagom impad.

Bongat


Dogge läser barnböcker. Och ler på selfies.


Finlanssvenska författaren Henrika Andersson (i mitten) diskuterar hur man får ungdomar att läsa mer.


Zombie-Strindberg


Mjukisdjur i form av olika mikrober. Den till höger är penicillin, den till vänster är "kissing disease", vad det nu kan heta på svenska.



Smygfoto

Först tog jag den här pinsamma bilden av en lätt irriterad Martina Haag. 


Sen kände jag mig som en jobbig fönstergluttare och försökte gottgöra henne genom att köpa en signerad bok. 


Summa sumarum vet jag inte om min karma hamnade på plus- eller minuskontot. Men boken är jätterolig och inspirerande, den kan ni gärna läsa.

Dags för andra ronden

Dag två. Dag ett sitter fortfarande i benen. Det är lite segt. Irriterat puffar man sig förbi skarorna som köar till biljettkassan, är de inte många fler idag? Torsdag och fredag är branschdagar, allmänheten är välkommen från och med fredag eftermiddag. Ändå känns det redan smockat på fredag morgon. 

Igår på hotellet tjuvlyssnade jag på ett annat sällskap, där någon som tydligen var mer insatt i mässan pratade om ett ovanligt stort besökarantal på torsdagen. Kanske det blir besöksrekord, 30-årsjubileet till ära?

På mässan är det trångt kring de stora förlagens montrar i mitten. De mer marginella sällskapen håller till längs kanterna av mässan, där de kränger klassiker och samhällsansvar med varierande framgång. På övre våningen finns bland annat den internationella scenen och utställare kring miljö och etiska frågor. Vi hukar oss och går förbi montrarna utan att stanna. Det är liksom lite tidigt med klimatförändring så här innan lunch.

Sven Wollter uppträder på Aftonbladets scen och är hesare än någonsin. Katerina Janousch och Morgan Larsson intervjuas av Fredrik Belfrage i Piratförlagets välbesökta monter. Och Jan Guillou, han är överallt. Det går ju knappt att gå en meter på mässan utan att ramla över honom.


Smältande glaciär på samvetsavdelningen.


Sven Wollter spränger ljudvallen.


Katerina Janousch pratar med Fredrik Belfrage.


Morgan Larssons nya roman är fartfylld och rolig, om man får tro författaren själv. Och det får man väl.


Det är stort. Mycket stort. Känns det inte som om det vuxit lite över natten?






torsdag 25 september 2014

Saker man tänker, dag 1

Men oj, vilken stor mässa det här är! Mycket större än Helsingforsversionen, känns det som. Som finlandssvensk går man omkring som i trans och förundras över hur många böcker som bjuds ut PÅ SVENSKA! Som finlandssvensk bibliotarie går man omkring och våndas som en LCHF:are i en godisaffär. Allt detta utbud! Och så lite man har möjlighet att köpa in. 

En annan sak som skiljer den här mässan från Helsingforsmässan är åldersblandningen. I Helsingfors är medelåldern högre, i Göteborg ser man en mer blandad publik med många unga vuxna. Däremot har Helsingforsmässan kanske lyckats locka fler skolklasser. Här i Göteborg är barnen inte alls något märkbart inslag. 

Sen gör man den samma gamla observationen som vanligt, att svenskarna alltid är lite trendigare än en själv. Lite trevligare, lite mer pratsamma, lite bättre klädda, lite snyggare gener. 

Och sen har alla svenska män helskägg nuförtiden. Det är lag på det. Tydligen.

Vege är inne

En, två, tre böcker om vegetarisk mat bara i den här hyllan. Samt två om raw food, och en bok om... gröt. Det kommer faktiskt ut en bok till om gröt denna höst, och så ytterligare vegetariska kokböcker på andra förlag. Vegetariskt är inne. Och hälsosamt käk.


Bonniers boktipsar






Den här har jag faktiskt hunnit läsa själv. Robert Galbraith är en ny pseudonym för JK Rowling som skrivit böckerna om Harry Potter. Det här är hennes första deckare och den är bra, riktigt bra. Till och med den svenska översättningen är bra. Jag väntar otåligt på del två. 




Rutig skönlitteratur

Mässan har en egen serieavdelning, och nu snackar vi gedigna kvalitetsserier för vuxna. Min puls går alltid upp lite när jag ser sånt här, trots att jag inte kan kalla mig nån större expert på genren. Årets utgivning verkar hemskt spännande. Liv Strömquists senaste måste jag nog läsa i alla fall: ett feministiskt verk om "det som brukar kallas det kvinnliga könsorganet". Det ni, karlakarlar.










Nämen titta är det inte...?


Liv Strömquist, serietecknare som frontar årets mässtidning.


Jan Guillou, som just gett ut historiska romanen Att inte vilja se. Visste ni förresten att hans fullständiga namn är Jan Oskar Sverre Lucien Henri Guillou? Oh la la!


Katerina Janousch, aktuell med romanen Blodssystrar i serien om barnmorskan Cecilia Lund.


Pernilla Stalfelt, bilderboksförfattare som bland annat gjort Bajsboken.


Martin Widmark, barnboksförfattare och bl.a. ena halvan bakom böckerna om LasseMajas detektivbyrå.


Helena Willis, andra halvan bakom böckerna om LasseMajas detektivbyrå.





Ett svårt besked

Yogaläraren och författaren Karin Björkegren Jones talar om sin bok "Jag vill fan leva". Hur känns det att få en cancerdiagnos och hur vill man att folk runt en ska reagera? Får man säga "krya på dig!" till någon med cancer?

Ja, varför inte, tycker Karin. Krya på sig är ju precis vad man vill göra. Kanske ännu hellre får folk bara hålla om en. Man behöver egentligen inte säga så mycket.


Retro!

Den här skyltningen i Erikshjälpens monter överträffar alla estetiska försök jag hittills sett på mässan. Det är knappt så man vågar röra i nåt, fast de begagnade böckerna är till salu.










Dags för paus


Vem av er har sett filmen "Sunes sommar" och kan berätta vad de här heter? 

Notera flaggan. Bokmässan fyller 30 i år.

Spridda intryck



Brasilien-temat får god synlighet, genast invid huvudingången.


Det här tycker islänningarna vi ska läsa. Måsten erkänna att jag bara känner till ett par.


Finlandsmontern verkar intressera folk. I alla fall muminbordet, där mumintrollet står som en lysande fyrbåk.


Free Dawit-kampen syns i mässans utkanter. Den som vill får gå in i den minimala "fängelsecellen" med en hink som toa och prova på att sitta instängd en kvart. Jag ville inte.


Mördande roliga rollspel.



Nu är vi här!

onsdag 24 september 2014

Lämpligt nog

Det här var en ny bekantskap i tidningshyllan. Passar ju så här i mässtider dessutom.


Vad är vi för ena då?

Såhär ser vi ut, vi som åker. Titta såna oskyldiga nunor. Man ser genast att vi är alldeles harmlösa. Ändå blev jag synad mycket noggrant i säkerhetskontrollen, som om det stått GRANKULLA BOMBSMUGGLING på biljetten i stället för bibliotek.

Jag, det är hon till höger det. Hon till vänster heter Alexandra och är, förutom eminent barnbibliotekarie, också resans officiella fotograf.

tisdag 23 september 2014

Bloggtips

Bokmässan har för övrigt flera bloggambassadörer. En jag gärna vill tipsa om är bloggen Stories from the city..., som kombinerar bokprat med väldigt fin layout och trevliga bilder. Snyggt byggt!, som Mulle Meck skulle ha sagt.

Femtio nyanser av bibliotek

I år har bokmässan i Göteborg Brasilien som temaland. Katalonien tuffar på bredvid som någon sorts tematisk sidovagn.

Det vet jag i och för sig inte om vi Graniturister kommer att märka så mycket av. Vi åker dit på torsdag och fredag, som mest bjuder på program för bibliotekarier av olika slag. "Bok och bibliotek" är ju mässans officiella namn. Så vi grottar ner oss i olika biblioteksscenarion, Fifty Shades of Library Related Stuff.

Mycket går ut på hur man ska skapa nätservice åt kunderna. Vill ni kanske ha en digital boktipsare? En digital bibliotekarie? Digitala samlingar? Eller möjligen en rejäl bit på 85 kilo bibliotekarie av kött och blod som levererar boktips personligen?

Trots att många vill prata med en "riktig människa" är det ett faktum att allt fler använder biblioteket via nätet. Så det ska vi säkerligen få höra en del om på mässan.

Annars är det mycket deckare på programmet också. På måfå har jag kryssat i att Ann Rosman kommer att prata om sin nya deckare Havskatten, som verkar minst sagt lovande.

Och ett av ämnena som lyfts upp extra mycket är hälsa och välmående. Jag hoppas hinna höra inspirerande yogainstruktören Karin Björkegren Jones tala om sin senaste bok. Hoppet är som bekant det sista som lämnar människan!

måndag 22 september 2014

Nu ska vi börja mässa

Snart är det dags att åka på bokmässan i Göteborg. Detta säger jag sådär lite nonchalant, men i verkligheten är jag mycket uppjagad. Vi åker väldigt sällan på tjänsteresor, i alla fall utomlands. Nittionio procent av mina egna tjänsteresor går till huvudbiblioteket i Böle. Det är femton minuter med lokaltåg, det.

Nu har jag i alla fall föresatt mig att provblogga lite från mässan, så att skattebetalarna ska få nån valuta för våra resepengar. Det är lite osäkert hur det kommer att lyckas. Blir det intressant för någon annan än oss två som åker? Eventuellt får ni bara en suddig bild på Björn Ranelid och rapporter om min sjuka häl, som kanske eller kanske inte håller för flera dagars mässtrampande. Stay tuned.