Oönskad donation

Vi försöker visserligen tillmötesgå våra kunder så ofta vi någonsin kan. Det är ju därför vi är här. Man kan be oss om lite allt möjligt och vi hjälper till om vi bara förmår.

Men en sak hjälper vi inte till med och det är Granibornas sopsortering. De där grå plastchampinjonerna som växer på baksidan av bibban? Det är våra ägandes soptunnor. Avsedda för bibliotekets avfall, således. Det går bra att slänga en näsduk dit, eller några karamellpapper.

En gammal resårbotten av metall, däremot, det vill vi inte ha. Så du som "glömde" din gamla Heteka bakom bibbans soptunna, du kan hämta den igen. Däremot kan vi stå till tjänst med att berätta vart du egentligen ska föra den: det är Sortti-stationen i Esbo, Käringsmossvägen 8. Varsågod, det var så lite!

Inte så fotogeniskt

Häromdagen skulle det filmas här på bibban, "en bibliotekarie som gör typiska bibliotekssaker". Hmm, sa vi och gjorde vårt bästa. Plockade böcker av och an. Körde små kärror runt hyllorna. Satt högtidligt vid disken och såg koncentrerade ut. Det råkade inte finnas nån skolklass tillhands, tyvärr, eller nån annan lämplig grupp av informationsbehövande. De flesta vek förskräckt undan när de skymtade kameran och beslöt sig för att satsa på ett självservicekoncept.

Det var knepigt att komma på variationer. Det är helt enkelt inte så många av våra uppgifter som ser spännande ut på bild. Där kan man sitta vid sitt skrivbord, strängt upptagen med stora beslut som påverkar vardagen för många i stan (vilken skolverksamhet ska vi satsa på? vilka dagstidningar ska vi köpa in? hur många timmar i veckan kan vi hålla öppet?) men på film ser det ut som om man gräver sig i näsan och kollar in kattvideor på Facebook.

Ibland skulle det vara trevligt att ha ett jobb som var mer så här:

Men så är det inte och kanske är det lika bra. Jobbigt att ha sönder sina t-shirts hela tiden när man ska hoppa från brinnande byggnader.

Måndag hela veckan

Vad har vi lärt oss av den här veckan då? Nu då jag sitter här, lätt groggy efter en lång arbetsvecka, är svaret ett utmattat "inget jag inte redan visste - och ta hit en fredagspizza". Just den här veckan har faktiskt känts lite som en Groundhog Day, med enahanda bokregistrering dag ut och dag in.

Faktum är att jobbåret 2015 bara nätt och jämnt kommit igång. Snart vevar HelMet-biblioteken upp takten igen  med evenemangskvällar, kurser (både för kunder och personal), interna möten, planeringsgrupper, projekt, etc etc etc. Men nån välsignad vecka efter julsemestern, när alla fortfarande är lite avtrubbade av all julchoklad, hinner man sitta och pipa sig igenom sex hyllmeter oregistrerade böcker. De där man tänkte hinna med "sen".

Och våren visar sitt första tecken! Det är inte alls nån blomma eller fågel som man kunde tro, utan att Granis studenter sitter och pluggar här igen. Ajaj, vilken studiedisciplin... Det blir nog professorer av hela bunten.

Musiken finns på ett klicks avstånd

Här sitter jag och jobbar mig genom ett antal rutinuppgifter som samlats på hög. I såna här fall där man inte måste vara Nobelpris-koncentrerad gillar jag att lyssna på musik medan jag arbetar. Man hummar med i sången (till sina kollegors odelade glädje) och märker inte ens att man har uppdaterat tjugo internetsidor med evenemang.

Nu råkar jag sitta ungefär tre meter från bibbans väl tilltagna cd-samling, men idag orkar jag inte ens gå dit. Så jag har bara klickat igång Naxos Music Library på datorn. Det kan du också göra, just nu, om du råkar ha ett Helmet-bibliotekskort och en dator med uppkoppling.

Just idag är det "That Christmas Feeling - 21 Vintage Seasonal Hits" som gäller. Biblioteket känns som hämtat ur femtiotalet med den skivan i lurarna. Minus tekniken, då.

Det ser illa ut

Idag har vi tagit skolfoton. Eller, jag menar: vi har fotograferats, eftersom personalen ska få personliga id-kort med våra vackra anleten på. Ett bra initiativ i sig. Det är viktigt att kunderna kan identifiera personalen snabbt och enkelt, i stället för att tvingas fråga "jobbar du här?" på bedömningsgrunden att någon bär Scholl-tofflor i biblioteksutrymmet.

Men det är ändå lite traumatiskt. Varför ser man alltid både kriminell och lite nergången ut på passfoton? Det är såna bilder som sen kan publiceras i tidningen i samband med någon ödesdiger händelse, och folk nickar instämmande vid frukostbordet. Just så. Det kunde man ju tro att det skulle gå illa, när människan ser ut på det där viset.

Jag kontrar med en bild från bibbans Halloweendag för förskolebarnen i Grankulla. Kan man få den här i stället på sitt id-kort?

I juletid,vare sig vi vill eller inte

Folk kan delas upp i två kategorier: de som ser julskyltning och blir glada, och de som ser julskyltning och överväger att gå i ide till mitten av januari. Minst.

Oavsett vilken grupp man hör till kan vi bara konstatera fakta: Granibibban har lagt fram sina julböcker för en knapp vecka sedan. Alla böckerna om julpyssel och julklappar gick åt på en kvart, så ni som hade tänkt sticka en julboll eller limma ihop en korg till granen är tyvärr lite sent ute. Men många kokböcker finns kvar. Och mycket annat.

Och ni som hatar allt julrelaterat, inklusive det här inlägget, ni kan ta av direkt till vänster vid lånedisken och gå en omväg in i bibban via barnavdelningen. Så slipper ni se eländet på vårt utställningsbord.

Ligger lite efter

Ibland undrar jag om inte en mer adekvat titel för mitt jobb vore brandman. På bibban uppstår det hela tiden en massa eldar (inte bokstavligen då, gubevars) som måste släckas. Eldarna prioriteras olika enligt hur bråttom det är, och sen springer jag runt och pytsar vatten på dem.

De hör högarna är en pyrande torvbrand som samlats under de senaste veckorna. Jag har inte hunnit föra in nya böcker i systemet. I stället håller jag på och staplar upp dem i nåt som liknar en miniatyrversion av kinesiska muren på mitt skrivbord och alla tillgängliga hyllor. 

Men jo, jag lovar. Idag ska det ske. Projekt Bokregistrering är på gång as we speak.